Vardagsäventyr
Jag tänkte börja med att skriva att årets midsommarfirande i byn blev lyckat. Vi sålde loppisgrejor för nästan för 2000 kr, en helt okej summa. Hemma i huset var det full rulle när både syskon, kusin och gamla familjevänner samlades. Kort och gott hade jag en bra midsommar.
Jag skrev om när jag och Gus klättrade uppför Skuleberget nyligen, nu har vi spenderat tid i Skule igen. Denna gång blev det en rätt så spontan vandring till Slåttdalsskrevan. Vi hade nämligen vägarna förbi och hade bara tänkt kolla in den södra ingången till nationalparken meeeen så blev det inte. Efteråt belönade vi oss själva med Burger King och lösviktsgodis.
En till grej värd att nämna är att jag, Gus och far åkte in i skogen och besökte lapptorpet som det så vackert kallas. Det är inte alls särskilt långt borta men när man väl är på plats känns det verkligen som att man har flera mil till närmaste människa. Gården är igenvuxen och husen rasar. Om det är något jag har svårt att sätta ord på är det känslan jag får när jag besöker övergivna platser i skogen. Fast jag besökt just denna plats förut känns det lika dystert varje gång. Dystert men så vackert.
En till grej värd att nämna är att jag, Gus och far åkte in i skogen och besökte lapptorpet som det så vackert kallas. Det är inte alls särskilt långt borta men när man väl är på plats känns det verkligen som att man har flera mil till närmaste människa. Gården är igenvuxen och husen rasar. Om det är något jag har svårt att sätta ord på är det känslan jag får när jag besöker övergivna platser i skogen. Fast jag besökt just denna plats förut känns det lika dystert varje gång. Dystert men så vackert.
Skule:
Lapptorpet:
